Ted

När mamma droppa bomben att dem skulle köpa en hundvalp ska jag ärligt säga att jag inte blev allt för glad. Jag är ju allergisk. Såg framför mig hur jag inte skulle klara av att gå hem längre.
Men tanken på den där lilla hundvalpen växte och jag började gilla läget. Jag bestämde mig för att jag skulle klara av det trots allergin. Man måste kunna vänja sig..
När han sen föddes var jag uppriktigt glad att den där lilla killen faktiskt skulle flytta hem till mamma och pappa. Mamma åkte och hälsade på honom när han var några veckor gammal(första bilden), och när hon kom hem kunde man inte annat än längta tills att dem skulle hämta hem honom.
Nu har han varit hos dem i lite mer än två månader och jag skulle för allt i världen inte byta bort honom. Jag tar allergimedicin varje gång jag går dit och med det klarar jag honom bättre och bättre för varje gång. Förra helgen gosade jag med honom jättemycket och satt på mattan där han alltid ligger. Men kände ingenting. Så himla skönt.
Jag kunde aldrig tro att jag skulle älska den där hunden så som jag verkligen gör. Han har så mycket personlighet och han är min lilla älskling nu.

Så här har ni honom.
Ted<3








Han har en helt galen tillväxt hastighet.. När dem hämtade honom i slutet på november vägde han knappt sex kilo. Förr förra helgen togs det sista kortet och då vägde han 18.7. I går vägde han 20.8..