Grany

Tänkte bjuda på en bild i dag.
Det här är jag och min älskade farfar. Bilden togs i somras när vi var och hälsade på honom i Estland. Han var väldigt sjuk då och jag trodde verkligen att det var sista gången som vi sågs. Någonsin. Hans njurar höll på att lägga av och han hade värden så dåliga att man inte vågade genomföra dialys utan att det var med hans liv som insats. Hans blod höll på att förgifta honom.
Men han kämpade som ingen annan kan och på min födelsedag, en månad efter att vi varit där, ringer han och säger att han nog är frisk nu, eller i alla fall friskare. Läkarna förstod ingenting. Han hade lurat döden. Igen. Han är en överlevare min grany.

Min farfar lever med ett hjärta som bara fungerar till 48 % men i mina ögon har han ett hjärta så stort och starkt att inget mätinstrument i världen kan veta hur stark han egentligen är. När jag var liten var vi bästa kompisar och han kunde Allt. Han vände pannkokor i luften, odlade klubbor i farmors krukväxter och på sin 70 års dag visade han alla att han faktiskt kunde stå på huvudet.
Jag har alltid varit stolt över min farfar.
När han var i min ålder hade han upplevt mer än många hinner uppleva under en hel livstid.
Mer än vad någon ska behöva uppleva under en hel livstid.
Han har ett beundransvärt mod och en styrka som ingen kan klå.
Han har alltid betytt, och kommer alltid betyda otroligt mycket för mig.
Jag älskar dig farfar<3