tankar av tacksamhet.

Jag läser en bok nu av Ulla-Carin Lindquist, "Ro utan åror". Det är en verklighets skildring av hur det är att leva med ALS, och hur det är att leva med en familjemedlem som drabbats av en sjukdom med döden som enda utgång.
Faktum är att den här boken har fått mig att ändra synen på livet.
Man ska vara så otroligt tacksam för det man har, man ska uppskatta det lilla.
Den lilla handlingen och dem små orden. Allt är betydelsefullt.
I boken skriver Ulla-Carin att hennes då snart nioåriga son sa till henne, sin dödssjuka mamma, att "varje sekund är ett liv".
Den meningen har liksom etsat sig fast i mitt huvud. För vad kan vara mer sant? Livet finns just här och nu. Varför ägna tid åt att störa sig på småsaker, onödigt att slösa bort livet på det sättet. Istället är det viktigt att värdesätta det man har.
Att man får vara med när det verkligen händer.
När livet finns.

Jag har vissa personer i min närhet som gör mitt liv, som gör livet värdefullt. Jag kan inte tänka mig hur mitt liv skulle se ut om dem inte fanns..
Samtidigt vill jag tro att tanken på det gör livet mer levande.